Uffes 6:e Muay Thai fight på Fight Bight i Jyväskylä.
Ulf Byman (Slagskeppet) VS. Mikko Hyttinen (Joen Thainyrkkeilijät) - 57 kg.
Dagen före:
Dagen före match. Jag ligger i min säng hemma och lyssnar på musik och är nervös. Åkers sedan iväg med tåget till Silja terminalen där man möter upp gänget som består av Temu, den stora finnen som fixar våra matcher. Peter Lööf min huvudinstruktör, Matts som ska med och vara en av poängdomarna, Alexander som ska fightas och hans flickvän. Sedan även Dag och Kalle som båda sak gå match.
Denna kvällen spenderar jag med att käka mat med gänget och prata med min Sofie i telefon. Jag är nervös och utråkad. Sedan går vi och lägger oss. Det är tiden före match som är jobbig. Väntan inför att man ska upp i ringen och göra något. Just att dem få minuterna är något som kommer sitta för livet.
Gör man dåligt ifrån sig kommer man komma ihåg dåligt. Gör man riktigt bra ifrån sig kommer man vara väldigt lycklig ett bra tag. Just därför är jag rädd, inte för att bli skadad, men för att bli utklassad, för att jag inte ska orka eller för jag inte kan göra bra ifrån mig.
Match dagen:
Vi vaknar på båten och väger in det första vi gör på båten. Jag ska gå en match på -57 kg. Alltså får jag och min motståndare väga max 57 kg. Jag väger in på 54 kg. Efter frukost buffen på båten åker vi med minibussen som står och väntar på oss. Den åker de 4 timmarna som tar att köra från Helsinki till Jyväskylä. Frame i Jyväskyle så käkar vi mat på en thailändsk resturang. Denna resturangen är sponsor för galen så vi äter gratis. Sedan åker vi till vårat hotell som också är sponsrat så hotellrumen är gratis. Jag delar rum med Peter och vi båda är trötta. Det är ca 2 timmar kvar före vi ska åka iväg till arenan där vi ska fightas så vi somnar och vaknar ca 30 min före vi ska åka iväg.
Före Matchen:
Vi anländer på arenan och tar direkt ett omklädningsrum. Jag bytter om och blir masserad med liniment och får en kräm på smallbenen som gör att jag inte känner något på mina smallben. Jag är nervös och fokuserad. Jag tänker hur matchen kommer se ut.
Jag ser framför mig mina slag och spark kombinationer och kommer på olika taktiker. Denna arenan är större än andra ställen jag har fightats på. Det är en riktig sport arena med läktare och en större gala. Det är musik och DJ och tom ringtjejer som har minimalt med kläder på sig. Men allt ger en bra atmosfvär. Före matcherna så går alla fighters upp i ringen och hälsar på varandra och hör nationalsångerna av dem natinoanliteter som var där altså. Svergie, Finland, Letland och Irland. Jag är andra matchen på schemat.
Matchen!:
Nu var det dags. Jag går in till salen där ringen står med låten ?Welcome to the New Dimension? med Ayreon. Tittar på min motståndare som ser ut att vara min storlek. Får på mig skydden och min egen mongh khon på huvudet sedan börjar min Ram muay. Dansen som man gör före varje match för att visa respekt för din tränare. Min motståndare går endast runt ringen. Men som den sanna thaiboxaren jag är så fullföljer jag hela min ritual.
Rond 1:
Jag börjar med min vanliga still att avakta. Jag är 100% fokuserad på att kontra det första min motståndare gör. Han rör sig lite framåt och jag lite bakåt. Efter några långa sekunder så sparkar han en låg höger spark som träffar halvbra. Jag känner att han tar i med allt han har och om han får in 10 sådana till komemr de göra ont i mitt ben. Men märker även att han tappar guarden i sparken och är väldigt stel. Han följer upp med lite slag och jag kontrar sedan med en spark.
Vi kommer in i chlicnh och jag märker nu att jag är den mera erfarna och kontrollerade fightern. Nu använder Uffe sina ökända knän och knäar honom före han får ned mig i matan pga jag har dålig balans. Jag rullar runt o studsar upp snabbt. Vi krigar endel och just denna delen komer jag inte ihåg så bra. Vi sparkar och han slår mer än mig. Han träffar däremot mindre än mig. De han träffar är hårt men jag tror att han komemr bli trött vilken minut som hälst av att han just tar i med all styrka han har och ingen teknik i sina tekniker.
DING!
Rond 1 är slut. Jag går till Peter i ringhörnan och säger: ?Jag tar honom på kontroll.? Peter säger att han redan är trött och jag kommer ta detta. Han säger till mig att efter han har sparkat ska jag direkt ta tag i hans nacke och in och knäa.
Rond 2:
Rond 2 börjar och han sparkar och jag blockar sedan följer jag Peters taktik. Jag tar tag i hans nacke och sköljer över honom med de hårdaste knäna jag har gjort. De smäller i hans kropp och jag känner att han är slut. Såhär fortsätter de mesta av ronden.
Han sparkar eller slår lite halvdant sedna hoppar jag på honom och knäar honom . Han får tag i mitt ben en gång och försöker fälla mig men jag har bra balans och det slutar med att han ramlar av vikten av mitt ben.
Nu är han totalt slut och det är nu i andra ronden jag kommer igång som bäst. Men jag knäar slut honom i den. Jag satte runt 3 st sparkar i hans huvud denna ronden. En av dem direkt efter chlicnhen som var väldigt nära men satt klockrent.
DING!
Ronden är slut och jag går till min ringhörna. Domaren säger til mig att koma ut och visar att min motståndare ger upp.
Prisutdelning:
Det är klart. Jag har vunnit på TKO ( Teknisk Knock Out. ). Jag får höja mina händer i skyn och hör publiken jubel. Sedan får jag en väldigt fin och stor pokal för mitt arbete, och den var stor. Efter matchen säger Peter även. Shit din motståndare måste ha ont nu.
Slutsats: Min slutsats av allt detta är. Jag är glad och stolt för min första TKO vinnst och de var roligt att totalt köra över honom. Men däremot lärde jag mig inte så mycket av denna matchen eftersom han var så mycket sämre än mig. En annan lite mindre nackdel var att de endast var 150 till 200 i publiken.
Lite lite men de funkade ju. Att vara i ringen och fightas är där jag hör hemma. Av dem personerna som satt i publiken är var och en av thaiboxarna som gick upp i ringen en hjälte.
Folk som inte är inne i de brukar oftast klassa en som man är dum och dem förstår inte hur man kan slås mot varandra med mera. Det är synd. Men av dem som satt och tittade är man en hjälte. Att känna sig så som en hjälte är otroligt.
Synd att jag inte hade mina nära och kära med för att se detta. För att vissa upp vem jag är. För den jag är i ringen är väldigt mycket av det man är i verkliga livet. Det är de där få minuterna som är sanigens ögonblick. När jag började Thaiboxas trode jag aldrig i mina vildaste drömmar att jag skulel åka till andra länder o bo gratis o käka gratis för att fightas och göra sådana här saker. Det känns väldigt stort och otroligt bra.
Skaderaport:
Lite ont under högra knät på smalbenet endast. Inget märkvärdigt.
Dagen före:
Dagen före match. Jag ligger i min säng hemma och lyssnar på musik och är nervös. Åkers sedan iväg med tåget till Silja terminalen där man möter upp gänget som består av Temu, den stora finnen som fixar våra matcher. Peter Lööf min huvudinstruktör, Matts som ska med och vara en av poängdomarna, Alexander som ska fightas och hans flickvän. Sedan även Dag och Kalle som båda sak gå match.
Denna kvällen spenderar jag med att käka mat med gänget och prata med min Sofie i telefon. Jag är nervös och utråkad. Sedan går vi och lägger oss. Det är tiden före match som är jobbig. Väntan inför att man ska upp i ringen och göra något. Just att dem få minuterna är något som kommer sitta för livet.
Gör man dåligt ifrån sig kommer man komma ihåg dåligt. Gör man riktigt bra ifrån sig kommer man vara väldigt lycklig ett bra tag. Just därför är jag rädd, inte för att bli skadad, men för att bli utklassad, för att jag inte ska orka eller för jag inte kan göra bra ifrån mig.
Match dagen:
Vi vaknar på båten och väger in det första vi gör på båten. Jag ska gå en match på -57 kg. Alltså får jag och min motståndare väga max 57 kg. Jag väger in på 54 kg. Efter frukost buffen på båten åker vi med minibussen som står och väntar på oss. Den åker de 4 timmarna som tar att köra från Helsinki till Jyväskylä. Frame i Jyväskyle så käkar vi mat på en thailändsk resturang. Denna resturangen är sponsor för galen så vi äter gratis. Sedan åker vi till vårat hotell som också är sponsrat så hotellrumen är gratis. Jag delar rum med Peter och vi båda är trötta. Det är ca 2 timmar kvar före vi ska åka iväg till arenan där vi ska fightas så vi somnar och vaknar ca 30 min före vi ska åka iväg.
Före Matchen:
Vi anländer på arenan och tar direkt ett omklädningsrum. Jag bytter om och blir masserad med liniment och får en kräm på smallbenen som gör att jag inte känner något på mina smallben. Jag är nervös och fokuserad. Jag tänker hur matchen kommer se ut.
Jag ser framför mig mina slag och spark kombinationer och kommer på olika taktiker. Denna arenan är större än andra ställen jag har fightats på. Det är en riktig sport arena med läktare och en större gala. Det är musik och DJ och tom ringtjejer som har minimalt med kläder på sig. Men allt ger en bra atmosfvär. Före matcherna så går alla fighters upp i ringen och hälsar på varandra och hör nationalsångerna av dem natinoanliteter som var där altså. Svergie, Finland, Letland och Irland. Jag är andra matchen på schemat.
Matchen!:
Nu var det dags. Jag går in till salen där ringen står med låten ?Welcome to the New Dimension? med Ayreon. Tittar på min motståndare som ser ut att vara min storlek. Får på mig skydden och min egen mongh khon på huvudet sedan börjar min Ram muay. Dansen som man gör före varje match för att visa respekt för din tränare. Min motståndare går endast runt ringen. Men som den sanna thaiboxaren jag är så fullföljer jag hela min ritual.
Rond 1:
Jag börjar med min vanliga still att avakta. Jag är 100% fokuserad på att kontra det första min motståndare gör. Han rör sig lite framåt och jag lite bakåt. Efter några långa sekunder så sparkar han en låg höger spark som träffar halvbra. Jag känner att han tar i med allt han har och om han får in 10 sådana till komemr de göra ont i mitt ben. Men märker även att han tappar guarden i sparken och är väldigt stel. Han följer upp med lite slag och jag kontrar sedan med en spark.
Vi kommer in i chlicnh och jag märker nu att jag är den mera erfarna och kontrollerade fightern. Nu använder Uffe sina ökända knän och knäar honom före han får ned mig i matan pga jag har dålig balans. Jag rullar runt o studsar upp snabbt. Vi krigar endel och just denna delen komer jag inte ihåg så bra. Vi sparkar och han slår mer än mig. Han träffar däremot mindre än mig. De han träffar är hårt men jag tror att han komemr bli trött vilken minut som hälst av att han just tar i med all styrka han har och ingen teknik i sina tekniker.
DING!
Rond 1 är slut. Jag går till Peter i ringhörnan och säger: ?Jag tar honom på kontroll.? Peter säger att han redan är trött och jag kommer ta detta. Han säger till mig att efter han har sparkat ska jag direkt ta tag i hans nacke och in och knäa.
Rond 2:
Rond 2 börjar och han sparkar och jag blockar sedan följer jag Peters taktik. Jag tar tag i hans nacke och sköljer över honom med de hårdaste knäna jag har gjort. De smäller i hans kropp och jag känner att han är slut. Såhär fortsätter de mesta av ronden.
Han sparkar eller slår lite halvdant sedna hoppar jag på honom och knäar honom . Han får tag i mitt ben en gång och försöker fälla mig men jag har bra balans och det slutar med att han ramlar av vikten av mitt ben.
Nu är han totalt slut och det är nu i andra ronden jag kommer igång som bäst. Men jag knäar slut honom i den. Jag satte runt 3 st sparkar i hans huvud denna ronden. En av dem direkt efter chlicnhen som var väldigt nära men satt klockrent.
DING!
Ronden är slut och jag går till min ringhörna. Domaren säger til mig att koma ut och visar att min motståndare ger upp.
Prisutdelning:
Det är klart. Jag har vunnit på TKO ( Teknisk Knock Out. ). Jag får höja mina händer i skyn och hör publiken jubel. Sedan får jag en väldigt fin och stor pokal för mitt arbete, och den var stor. Efter matchen säger Peter även. Shit din motståndare måste ha ont nu.
Slutsats: Min slutsats av allt detta är. Jag är glad och stolt för min första TKO vinnst och de var roligt att totalt köra över honom. Men däremot lärde jag mig inte så mycket av denna matchen eftersom han var så mycket sämre än mig. En annan lite mindre nackdel var att de endast var 150 till 200 i publiken.
Lite lite men de funkade ju. Att vara i ringen och fightas är där jag hör hemma. Av dem personerna som satt i publiken är var och en av thaiboxarna som gick upp i ringen en hjälte.
Folk som inte är inne i de brukar oftast klassa en som man är dum och dem förstår inte hur man kan slås mot varandra med mera. Det är synd. Men av dem som satt och tittade är man en hjälte. Att känna sig så som en hjälte är otroligt.
Synd att jag inte hade mina nära och kära med för att se detta. För att vissa upp vem jag är. För den jag är i ringen är väldigt mycket av det man är i verkliga livet. Det är de där få minuterna som är sanigens ögonblick. När jag började Thaiboxas trode jag aldrig i mina vildaste drömmar att jag skulel åka till andra länder o bo gratis o käka gratis för att fightas och göra sådana här saker. Det känns väldigt stort och otroligt bra.
Skaderaport:
Lite ont under högra knät på smalbenet endast. Inget märkvärdigt.
Kommentarer
Trackback