Solnahallen, tanke.
Sawadee Kap!
har lite tankar om solnahalen jag vill skriva ned.
För mig var det rätt otroligt att få gå match där.
När jag var nybörjare så var den första K-1 galan i Svergie vilket var K-1 2003 i solnahallen. jag gick ditt för att se min dåvarande tränare Thomas gå match.
Han förlorade matchen och kom ut på kryckor efteråt. Men När jag var där och hade tränat thaiboxning i kanske 1 år eller lite mindre nästan.
Så tänkte jag tyst för mig själv. "Shit att vara så bra så man får gå match på en sådan här arena. fan jag kommer aldrig bli så bra. men det skulle vara en dröm att få gå match här."
Därför ville jag verkligen gå min SM final på just Battle of Sweden galan. det fick jag också. Samt så vann jag den matchen.
Så det var verkligen en speciell sak för mig.
Att från ha tänkt så när man var 15 år och nu när man är 22 år ha gått match där. Det känns rätt otroligt.
Jag träffade Thomas på galan och hälsade på honom efter min match. han gratulerade mig men jag ve inte riktigt vad han tänker om mig. han visade inga känslor alls. ingen glädje eller någon antydan på att han inte gillar att jag gick från kampsportskolan till slagskeppet.
Skulle vara intressant att veta hur han ser på den saken. men det lär jag aldrig få veta.
Träffade även på Mikael från min grundskola i lågstadiet idag när man var på väg hem från träningen.
Shit vad jag fortfarande blir rädd av att bara vara bredvid honom. Jag orkar inte gå in på allt men han är nog den enda personen jag är rädd för. Pga mycket som hände när man var 8 år.
Han ville snacka och man försöker vara trevlig tillbaka. Men ja det är jobbigt.
har lite tankar om solnahalen jag vill skriva ned.
För mig var det rätt otroligt att få gå match där.
När jag var nybörjare så var den första K-1 galan i Svergie vilket var K-1 2003 i solnahallen. jag gick ditt för att se min dåvarande tränare Thomas gå match.
Han förlorade matchen och kom ut på kryckor efteråt. Men När jag var där och hade tränat thaiboxning i kanske 1 år eller lite mindre nästan.
Så tänkte jag tyst för mig själv. "Shit att vara så bra så man får gå match på en sådan här arena. fan jag kommer aldrig bli så bra. men det skulle vara en dröm att få gå match här."
Därför ville jag verkligen gå min SM final på just Battle of Sweden galan. det fick jag också. Samt så vann jag den matchen.
Så det var verkligen en speciell sak för mig.
Att från ha tänkt så när man var 15 år och nu när man är 22 år ha gått match där. Det känns rätt otroligt.
Jag träffade Thomas på galan och hälsade på honom efter min match. han gratulerade mig men jag ve inte riktigt vad han tänker om mig. han visade inga känslor alls. ingen glädje eller någon antydan på att han inte gillar att jag gick från kampsportskolan till slagskeppet.
Skulle vara intressant att veta hur han ser på den saken. men det lär jag aldrig få veta.
Träffade även på Mikael från min grundskola i lågstadiet idag när man var på väg hem från träningen.
Shit vad jag fortfarande blir rädd av att bara vara bredvid honom. Jag orkar inte gå in på allt men han är nog den enda personen jag är rädd för. Pga mycket som hände när man var 8 år.
Han ville snacka och man försöker vara trevlig tillbaka. Men ja det är jobbigt.
Kommentarer
Trackback