"Nu börjar SM satsningen!"
Nu börjar SM satsningen!
Sa Peter när jag stod lutad mot ringrepen och nästan yr i huvudet efter halva vårat träningspass idag.
Jag slår mittsarna och sparkar och hör Peter skrika: "Snabbare, allt vad du har, du är INTE! trött."
Man brinner inombords och kör på även fast kroppen säger nej. "Though his body says stop His spirit cries - never!"
Idag började den hårda träningen som jag kommer ha nu ända fram till SM den 28 mars.
Jag kom ditt och hade ingen lust att träna nästan. men på uppvärmningen sa Peter att jag skulle träna med honom hela passet och det är alltid bäst.
Så När alla andra följde sitt vanliga pass fick jag 40 min privat mitts hållning av Peter.
Mitts hållning i grupp är halvt tempo nästan eller högt med man slår visa saker i en rond kanske 3 eller 5 minuter. Sedan skiftar man.
När man har Peter som mitts hållare är det olika saker hela tiden och ronderna är 3 eller 5 min men med GRYMT högt tempo.
Men det är skönt att verkligen ta slut sig på det sättet.
Efter det var det sparring och efter den där träningen var jag igång. Sparrades riktigt bra. jag har fortfarande dålig kondis nu efter jul och allt men den kommer ikapp bra.
Att bli en bra fighter är att ha hjärta. När alla andra vilar och passet är slut står man och tar dem där sista sparkarna på säcken för att få ur sig det sista. man Går ut o springer frivilligt med ett leende på läpparna när det regnar och är kallt ute. man ställer sig i ringen och låter sig ta stryck för att bli bättre till nästa gång.
En annan sak är också att jag äntligen har fått hem mitt bälte. mitt Svenska Mästerskaps titel bälte har jag nu hemma. Okej inte riktigt ännu för jag har lämnat in det på gravering just nu. men på fredag kommer jag ha det hemma äntligen. Damn det är fint.
Sa Peter när jag stod lutad mot ringrepen och nästan yr i huvudet efter halva vårat träningspass idag.
Jag slår mittsarna och sparkar och hör Peter skrika: "Snabbare, allt vad du har, du är INTE! trött."
Man brinner inombords och kör på även fast kroppen säger nej. "Though his body says stop His spirit cries - never!"
Idag började den hårda träningen som jag kommer ha nu ända fram till SM den 28 mars.
Jag kom ditt och hade ingen lust att träna nästan. men på uppvärmningen sa Peter att jag skulle träna med honom hela passet och det är alltid bäst.
Så När alla andra följde sitt vanliga pass fick jag 40 min privat mitts hållning av Peter.
Mitts hållning i grupp är halvt tempo nästan eller högt med man slår visa saker i en rond kanske 3 eller 5 minuter. Sedan skiftar man.
När man har Peter som mitts hållare är det olika saker hela tiden och ronderna är 3 eller 5 min men med GRYMT högt tempo.
Men det är skönt att verkligen ta slut sig på det sättet.
Efter det var det sparring och efter den där träningen var jag igång. Sparrades riktigt bra. jag har fortfarande dålig kondis nu efter jul och allt men den kommer ikapp bra.
Att bli en bra fighter är att ha hjärta. När alla andra vilar och passet är slut står man och tar dem där sista sparkarna på säcken för att få ur sig det sista. man Går ut o springer frivilligt med ett leende på läpparna när det regnar och är kallt ute. man ställer sig i ringen och låter sig ta stryck för att bli bättre till nästa gång.
En annan sak är också att jag äntligen har fått hem mitt bälte. mitt Svenska Mästerskaps titel bälte har jag nu hemma. Okej inte riktigt ännu för jag har lämnat in det på gravering just nu. men på fredag kommer jag ha det hemma äntligen. Damn det är fint.
Stricktly baby Fight Club.
Igår såg jag den brittiska dokumentären Strictly baby fight club.
den handlar om små ungar som börjar träna thaiboxning och blir pressade av deras föräldrar att göradet.
Jag har inget emot att barn fightas och om de vill själva kommer de bli grymt duktiga när de blir äldre.
Dock har jag alltid varit emot att föräldrarna sätter press på sina barn. Ett barn ska inte bli in kastad av sina föräldrar i någon sport alls vare sig det är thaiboxning eller fotboll. Det ska alltid vara ett val man gör själv.
Så om ungen ser thaiboxning vid 5 eller 6 års ålder och vill börja med sporten låt dem och om de vill gå matcher vid den åldern låt dem. men föräldrarna sak aldrig pressa barnen det. Samt såg jag visa klipp i denna dokumentären då föräldrarna "coachar” sina barn i ringhörnan och säger till dem att de slås värdelöst och ska komma igång.
Så om man ser detta från en fighters perspektiv:
Man kommer in efter en rond och märker shit denna kilen är bättre än mig jag förlorar vad ska jag göra för att vinna?
Så hör man en som säger du slås värdelöst kom igen nu, gör bättre! Då blir man först mer psykiskt nedbruten och får mindre fighting lust än vad man har. En coach i det läget ska se vad som man kan använda mot motståndaren och vad man gör fel och säga hur man rättar till det. Ödsla inte tid på att säga att man är värdelös. Det gör min tränare Peter verkligen bra. han säger vad man ska testa hur man kommer från svåra situationer och kan vinna en match. Ibland säger han att man är för bra dock. Det bästa tycker jag personligen om man säger ärligt vem som leder och hur man kan göra så att man själv leder om man är i underläge.
Jag tycker även att föräldrarna och barnen fick lite fel perspektiv på sporten. Det var en unge som sa att han kan slå ned alla som bråkar med honom i skolan för att han är starkast och bäst på att slås och föräldrarna tycker att deras barn ska bli starka och inte vara rädda och inte bli mobbade så de ska kunna slå andra? Slås är aldrig bra. ju hårdare man kan slå någon i ringen desto mildare tycker jag man ska vara utanför.
Många som såg denna dokumentären tycker säkert att det såg brutalt ut att de slår på varandra. Det är något som jag absolut inte tycker.
För det första så hade dem skydd på sig. De skydden i sin tur de använde är gjorda för att ta smällar av killar som väger mer än det dubbla av vad de ungarna gjorde. Alltså när en unge på 6 år träffar med en spark på västen som de använde så känns det inte alls. Dels för de kan inte kan få den kraften att gå igenom samt att när man står i match så blir teknikerna oftast hafsigare och man får inte alls samma kraft i teknikerna.
De där barnen var inte så tekniska. barn när dem är så små brukar inte vara så otroligt tekniska i match men det kommer. De kommer bli riktigt bra senare och de skulle inte förvåna mig om de blir stor stjärnor när dem är 18 år.
Deras benskydd var även tjocka. den typen man använder för sparring här i Sverige. Vi går matcher med mycket tunnare benskydd än de hade på dokumentären. Samt fick de inte slå emot huvudet och inge armbågar.
Att inte få slå mot huvudet tycker jag tar bort ALLT med thaiboxning. det blir som med andra kampsporter har blivit i USA. Mera en lek där man snuddar sin motståndare.
Jag har gått mest matcher med skydd också och jag har kommit underfund med att jag är bättre på matcher utan skydd. Samt blir det en helt annan sport än när man går match med skydd.
En annan väldigt konstig sak var alla Englands federationer och organisationer där reglerna inte är dem samma. Som En tränare sa att dem går riktiga thaiboxnings regler fast utan slag och sparkar mot huvudet? Då är det ju inte riktiga Thaiboxnings regler.
med så många organisationer så blir det fler mästerskap och flera champions. Så flera titel hållare med olika bälten. Men de blir ju inte lika prestige fyllda bälten.
Det är bra med Sverige. Vi har bara Svenska Thaiboxnings Förbundet och allt går under det.
Matcher går enligt internationella IFMA (Internatonal Federation Muay Thai) om det är amatör eller WMC (World Muay Thai Council) om det är proffs.
Vilket är de två största federationerna över världen.
Medan jag ändå är inne på ämnet prestige fyllda bälten kan jag skriva lite om Bangla Stadium.
Det är en stadium i Phuket Thailand som många utlänningar åker till och fightas på.
Jag läste en blogg där någon hade skrivit: ”The famous Bangla Stadium.”
Den är känd inom turist kretsar och folk som nog inte kan så mycket om denna sporten.
De flesta som fightas där är västerländingar och många av de thailändska thaiboxarna där är egentligen inte alls thaiboxare utan folk som arbetar men får 2000 eller 3000 bath för att gå en match emot en västerländsk boxare. Det är väldigt mycket pengar för en thailändare så vist slås i en ring kanske få stryk men för mycket pengar.
Där kan man även bli champion på väldigt få matcher. Så för mig personligen skulle det kännas helt fel att gå en match på ett sådant ställe.
För de som inte såg Strickly Baby Fight Club och vill se den dokumentären är den här:
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Del 5:
Del 6:
Jag har inget emot att barn fightas och om de vill själva kommer de bli grymt duktiga när de blir äldre.
Dock har jag alltid varit emot att föräldrarna sätter press på sina barn. Ett barn ska inte bli in kastad av sina föräldrar i någon sport alls vare sig det är thaiboxning eller fotboll. Det ska alltid vara ett val man gör själv.
Så om ungen ser thaiboxning vid 5 eller 6 års ålder och vill börja med sporten låt dem och om de vill gå matcher vid den åldern låt dem. men föräldrarna sak aldrig pressa barnen det. Samt såg jag visa klipp i denna dokumentären då föräldrarna "coachar” sina barn i ringhörnan och säger till dem att de slås värdelöst och ska komma igång.
Så om man ser detta från en fighters perspektiv:
Man kommer in efter en rond och märker shit denna kilen är bättre än mig jag förlorar vad ska jag göra för att vinna?
Så hör man en som säger du slås värdelöst kom igen nu, gör bättre! Då blir man först mer psykiskt nedbruten och får mindre fighting lust än vad man har. En coach i det läget ska se vad som man kan använda mot motståndaren och vad man gör fel och säga hur man rättar till det. Ödsla inte tid på att säga att man är värdelös. Det gör min tränare Peter verkligen bra. han säger vad man ska testa hur man kommer från svåra situationer och kan vinna en match. Ibland säger han att man är för bra dock. Det bästa tycker jag personligen om man säger ärligt vem som leder och hur man kan göra så att man själv leder om man är i underläge.
Jag tycker även att föräldrarna och barnen fick lite fel perspektiv på sporten. Det var en unge som sa att han kan slå ned alla som bråkar med honom i skolan för att han är starkast och bäst på att slås och föräldrarna tycker att deras barn ska bli starka och inte vara rädda och inte bli mobbade så de ska kunna slå andra? Slås är aldrig bra. ju hårdare man kan slå någon i ringen desto mildare tycker jag man ska vara utanför.
Många som såg denna dokumentären tycker säkert att det såg brutalt ut att de slår på varandra. Det är något som jag absolut inte tycker.
För det första så hade dem skydd på sig. De skydden i sin tur de använde är gjorda för att ta smällar av killar som väger mer än det dubbla av vad de ungarna gjorde. Alltså när en unge på 6 år träffar med en spark på västen som de använde så känns det inte alls. Dels för de kan inte kan få den kraften att gå igenom samt att när man står i match så blir teknikerna oftast hafsigare och man får inte alls samma kraft i teknikerna.
De där barnen var inte så tekniska. barn när dem är så små brukar inte vara så otroligt tekniska i match men det kommer. De kommer bli riktigt bra senare och de skulle inte förvåna mig om de blir stor stjärnor när dem är 18 år.
Deras benskydd var även tjocka. den typen man använder för sparring här i Sverige. Vi går matcher med mycket tunnare benskydd än de hade på dokumentären. Samt fick de inte slå emot huvudet och inge armbågar.
Att inte få slå mot huvudet tycker jag tar bort ALLT med thaiboxning. det blir som med andra kampsporter har blivit i USA. Mera en lek där man snuddar sin motståndare.
Jag har gått mest matcher med skydd också och jag har kommit underfund med att jag är bättre på matcher utan skydd. Samt blir det en helt annan sport än när man går match med skydd.
En annan väldigt konstig sak var alla Englands federationer och organisationer där reglerna inte är dem samma. Som En tränare sa att dem går riktiga thaiboxnings regler fast utan slag och sparkar mot huvudet? Då är det ju inte riktiga Thaiboxnings regler.
med så många organisationer så blir det fler mästerskap och flera champions. Så flera titel hållare med olika bälten. Men de blir ju inte lika prestige fyllda bälten.
Det är bra med Sverige. Vi har bara Svenska Thaiboxnings Förbundet och allt går under det.
Matcher går enligt internationella IFMA (Internatonal Federation Muay Thai) om det är amatör eller WMC (World Muay Thai Council) om det är proffs.
Vilket är de två största federationerna över världen.
Medan jag ändå är inne på ämnet prestige fyllda bälten kan jag skriva lite om Bangla Stadium.
Det är en stadium i Phuket Thailand som många utlänningar åker till och fightas på.
Jag läste en blogg där någon hade skrivit: ”The famous Bangla Stadium.”
Den är känd inom turist kretsar och folk som nog inte kan så mycket om denna sporten.
De flesta som fightas där är västerländingar och många av de thailändska thaiboxarna där är egentligen inte alls thaiboxare utan folk som arbetar men får 2000 eller 3000 bath för att gå en match emot en västerländsk boxare. Det är väldigt mycket pengar för en thailändare så vist slås i en ring kanske få stryk men för mycket pengar.
Där kan man även bli champion på väldigt få matcher. Så för mig personligen skulle det kännas helt fel att gå en match på ett sådant ställe.
För de som inte såg Strickly Baby Fight Club och vill se den dokumentären är den här:
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Del 5:
Del 6:
Ingen match då.
Sawadee Kap!
Det blir ingen match för mig. För min motståndare tyckte jag var för gammal och hade gått för mycket matcher och var för bra.
Så han ville inte gå en match emot mig.
Det var synd jag drömde tom att spöa skiten ur honom i fredags natt.
jag vill gärna gå match nu. Förlusten mot Jere träter fortfarande på mig. Att förlora ett mästerskaps bälte är inte kul.
Sedan har jag kommit underfund med att jag vill gå mera matcher utan skydd. det blir en helt annan sport. Matcher med skydd är jag inte lika bra på för det blir mera ta poäng. Utan skydd är det mera om att man kan ta smällar. det är ju fortfarande poäng men det blir på ett helt annat sätt.
Förut tänkte jag att jag kanske inte sak ta detta så lång och jag har kommit en sådan lång väg som jag vill. jag är svensk mästare 2008. Det är otroligt tycker jag.
Men det finns mera inom thaiboxning. Kan jag göra mera? Kan jag åstadkomma mera? Jag vill gärna gå några flera matcher i Thailand och se hur jag kan stå emot det motståndet man får där. Det är hårdare garanterat. Men skulle jag kunna klara det?
Nu i helgen har jag varit på sjätte tunnan och det var så skönt att vara där och dricka lite mjöd igen. jag älskar fantasy och man får en sådan skön fantasy känsla där.
Jag liknar det stället med en pub i världen av Dungeons & Dragons då äventyrarna kommer in från att ha dödat Orcher och monster och tagit guld och nu firar man sin vinst och att man kom ut med livet i behåll och berättar historier om äventyr från för och framtiden.
Samt tränade jag Angie det var kul. Fick mina bilder som blev riktigt bra. Så hon kommer få några mera jobb på att fota senare hehe^^
Det blir ingen match för mig. För min motståndare tyckte jag var för gammal och hade gått för mycket matcher och var för bra.
Så han ville inte gå en match emot mig.
Det var synd jag drömde tom att spöa skiten ur honom i fredags natt.
jag vill gärna gå match nu. Förlusten mot Jere träter fortfarande på mig. Att förlora ett mästerskaps bälte är inte kul.
Sedan har jag kommit underfund med att jag vill gå mera matcher utan skydd. det blir en helt annan sport. Matcher med skydd är jag inte lika bra på för det blir mera ta poäng. Utan skydd är det mera om att man kan ta smällar. det är ju fortfarande poäng men det blir på ett helt annat sätt.
Förut tänkte jag att jag kanske inte sak ta detta så lång och jag har kommit en sådan lång väg som jag vill. jag är svensk mästare 2008. Det är otroligt tycker jag.
Men det finns mera inom thaiboxning. Kan jag göra mera? Kan jag åstadkomma mera? Jag vill gärna gå några flera matcher i Thailand och se hur jag kan stå emot det motståndet man får där. Det är hårdare garanterat. Men skulle jag kunna klara det?
Nu i helgen har jag varit på sjätte tunnan och det var så skönt att vara där och dricka lite mjöd igen. jag älskar fantasy och man får en sådan skön fantasy känsla där.
Jag liknar det stället med en pub i världen av Dungeons & Dragons då äventyrarna kommer in från att ha dödat Orcher och monster och tagit guld och nu firar man sin vinst och att man kom ut med livet i behåll och berättar historier om äventyr från för och framtiden.
Samt tränade jag Angie det var kul. Fick mina bilder som blev riktigt bra. Så hon kommer få några mera jobb på att fota senare hehe^^
Bra början...
...På 2009!
Första helgen på det nya året var en riktigt riktigt bra helg som jag inte ska gå in på mera pga de är privat^^
Men det var en nice helg:)
Sedan har jag fått veta att jag ska gå en liten D match på klubben den 17 januari. Jag ska möta någon liten finsk kille som jag ska se mera som sparring och träning än som match. Men jag vill vinna igen asså.
Min kondis är rätt dålig och vikt har ju ökat nu med julen och vad som tillkommer där.
Så jag kommer inte vara i perfekt fighting form, men det kommer nog gå rätt bra i alla fall.
Detta är ju en D match alltså man får inte slå allt vad man har och domaren kan gå emellan och det är med sydd.
Jag har ju numera märkt att mitt fighting sätt är bättre för matcher utan skydd. Men det blir kul att gå en match.
Efter senaste förlusten är det bra att ha något nytt att se fram emot.
Idag vakande jag tidigt och drog till slagskeppet direkt. Drog ut och sprang där sedan slog säck och tränade mittsar med Teemu. Så man kommer igång lite. Gymar gör jag på jobbet men nu måste jag ha mera kondition samt ben styrka så jag får upp kraften i mina sparkar igen.
jag vill börja skriva lite mera berättelser osv men jag är för lat för att börja verkar det som. Måste aha lite motivations boost där. Sedan nu håller jag på att spelar Neverwinter Nights 2 som är ett riktigt bra RPG spel.
Första helgen på det nya året var en riktigt riktigt bra helg som jag inte ska gå in på mera pga de är privat^^
Men det var en nice helg:)
Sedan har jag fått veta att jag ska gå en liten D match på klubben den 17 januari. Jag ska möta någon liten finsk kille som jag ska se mera som sparring och träning än som match. Men jag vill vinna igen asså.
Min kondis är rätt dålig och vikt har ju ökat nu med julen och vad som tillkommer där.
Så jag kommer inte vara i perfekt fighting form, men det kommer nog gå rätt bra i alla fall.
Detta är ju en D match alltså man får inte slå allt vad man har och domaren kan gå emellan och det är med sydd.
Jag har ju numera märkt att mitt fighting sätt är bättre för matcher utan skydd. Men det blir kul att gå en match.
Efter senaste förlusten är det bra att ha något nytt att se fram emot.
Idag vakande jag tidigt och drog till slagskeppet direkt. Drog ut och sprang där sedan slog säck och tränade mittsar med Teemu. Så man kommer igång lite. Gymar gör jag på jobbet men nu måste jag ha mera kondition samt ben styrka så jag får upp kraften i mina sparkar igen.
jag vill börja skriva lite mera berättelser osv men jag är för lat för att börja verkar det som. Måste aha lite motivations boost där. Sedan nu håller jag på att spelar Neverwinter Nights 2 som är ett riktigt bra RPG spel.
Året 2008!
Sawadee Kap!
Då var 2008 över och nu börjar 2009.
Så då kan det passa lämpligt med att skriva lite vad som har hänt det gångna året.
Inom thaiboxning har det hänt mycket för mig. jag blev svensk mästare vilket var över mina förväntningar.
Jag tog ett sådant mästerskap och för det kommer jag alltid komma ihåg år 2008 och det. Den titeln kommer jag vara stolt över tills jag dör kan jag lova.
Året började ju med en förlust mot min rival Jere när min dåvarande flickvän Sofie var med. Det var en jobbig förlust men jag lärde mig mycket av den. Man lär sig mycket av att förlora.
Sedan förlorade jag även mot Benny i en match som endast var uppvärmning för SM. han vägde 8.2 kg mer än mig och jag brydde mig inte om att vinna. Dock så vann han endast med 2 -1 så det var en riktigt bra match tyckte jag.
Sedan var det min höjdpunkt i livet. SM 2008.
Så otroligt det var att vinna det. Det var en hård bantning före och jag tränade hårt före det. Under den perioden hade jag praktik och hade turen att välja arbetes tider själv. Så jag var på klubben klockan 9 på morgonen och tränade 2 pass och var ute och sprang varje måndag, onsdag och fredag.
Det var en bra upplevelse. Äntligen kunde jag bara fokusera på thaiboxning.
Dock tog det slut med min dåvarande flickvän i maj detta året. Måste bara säga. Wow vilken person du var och vad otroligt vi hade det under den tiden. Det är en person jag alltid kommer komma ihåg o hon betyder väldigt mycket för mig. Det var nog det hårdaste under hela året.
Jag fick anställning på IT-Resurs och blev IT-konsult. Ett jobb jag trivs bra med så nu känner jag mig lite mera vuxen.
Slagskeppet har ställt upp mer och mer och folket där är verkligen super. Alla tränare och allt är underbart där. Man gillar verkligen att komma ned ditt. Det är min andra familj det.
Allt man har fått från den klubben. Under detta året har jag fått mycket känns det som. Bra träning. Matcher bra mentalt stöd. Samt att klubben betalar båt \ flyg när vi fightas och sådant. Det är helt otroligt. I somras var jag även på Sweden Rock festival som alltid är härligt. Övertalade en kompis att börja på klubben och hon är numera medlem på slagskeppet. Jag har ju min grupp som jag instruerar och det är verkligen kul. Det är något jag kommer fortsätta med.
I somras gick jag även en match på ett thailändskt tempel i Haninge. En match mot Ahmed Kalil. Den matchen är också något jag kommer komma ihåg lång tid. Det var en otroligt hård fight men den gav mig väldigt mycket. jag kunde stå upp för sådär mycket stryk. Hittills är det min hårdaste och roligaste match minne. jag vann matchen det var otroligt också. jag trodde helt klart det blev oavgjort men jag vann.
Sedan förlorade jag åter en gång mot Jere nu i slutet av året. En NM titel match var det också. Det sved att förlora mot honom igen samt att förlora en NM titel och ett bälte. Det skulle vara så coolt att vinna den. men för mig personligen tycker jag SM är större än NM.
Nu har jag även kommit på att min stil och jag är nog mer anpassad för matcher utan skydd. Det blir en annan sport faktiskt.
Sådana matcher vill jag gå mera nu.
Så thaiboxnings året 2008 har varit helt underbart nu ska vi se vad 2009 har att bjuda på!
Då var 2008 över och nu börjar 2009.
Så då kan det passa lämpligt med att skriva lite vad som har hänt det gångna året.
Inom thaiboxning har det hänt mycket för mig. jag blev svensk mästare vilket var över mina förväntningar.
Jag tog ett sådant mästerskap och för det kommer jag alltid komma ihåg år 2008 och det. Den titeln kommer jag vara stolt över tills jag dör kan jag lova.
Året började ju med en förlust mot min rival Jere när min dåvarande flickvän Sofie var med. Det var en jobbig förlust men jag lärde mig mycket av den. Man lär sig mycket av att förlora.
Sedan förlorade jag även mot Benny i en match som endast var uppvärmning för SM. han vägde 8.2 kg mer än mig och jag brydde mig inte om att vinna. Dock så vann han endast med 2 -1 så det var en riktigt bra match tyckte jag.
Sedan var det min höjdpunkt i livet. SM 2008.
Så otroligt det var att vinna det. Det var en hård bantning före och jag tränade hårt före det. Under den perioden hade jag praktik och hade turen att välja arbetes tider själv. Så jag var på klubben klockan 9 på morgonen och tränade 2 pass och var ute och sprang varje måndag, onsdag och fredag.
Det var en bra upplevelse. Äntligen kunde jag bara fokusera på thaiboxning.
Dock tog det slut med min dåvarande flickvän i maj detta året. Måste bara säga. Wow vilken person du var och vad otroligt vi hade det under den tiden. Det är en person jag alltid kommer komma ihåg o hon betyder väldigt mycket för mig. Det var nog det hårdaste under hela året.
Jag fick anställning på IT-Resurs och blev IT-konsult. Ett jobb jag trivs bra med så nu känner jag mig lite mera vuxen.
Slagskeppet har ställt upp mer och mer och folket där är verkligen super. Alla tränare och allt är underbart där. Man gillar verkligen att komma ned ditt. Det är min andra familj det.
Allt man har fått från den klubben. Under detta året har jag fått mycket känns det som. Bra träning. Matcher bra mentalt stöd. Samt att klubben betalar båt \ flyg när vi fightas och sådant. Det är helt otroligt. I somras var jag även på Sweden Rock festival som alltid är härligt. Övertalade en kompis att börja på klubben och hon är numera medlem på slagskeppet. Jag har ju min grupp som jag instruerar och det är verkligen kul. Det är något jag kommer fortsätta med.
I somras gick jag även en match på ett thailändskt tempel i Haninge. En match mot Ahmed Kalil. Den matchen är också något jag kommer komma ihåg lång tid. Det var en otroligt hård fight men den gav mig väldigt mycket. jag kunde stå upp för sådär mycket stryk. Hittills är det min hårdaste och roligaste match minne. jag vann matchen det var otroligt också. jag trodde helt klart det blev oavgjort men jag vann.
Sedan förlorade jag åter en gång mot Jere nu i slutet av året. En NM titel match var det också. Det sved att förlora mot honom igen samt att förlora en NM titel och ett bälte. Det skulle vara så coolt att vinna den. men för mig personligen tycker jag SM är större än NM.
Nu har jag även kommit på att min stil och jag är nog mer anpassad för matcher utan skydd. Det blir en annan sport faktiskt.
Sådana matcher vill jag gå mera nu.
Så thaiboxnings året 2008 har varit helt underbart nu ska vi se vad 2009 har att bjuda på!