Stricktly baby Fight Club.
Igår såg jag den brittiska dokumentären Strictly baby fight club.
den handlar om små ungar som börjar träna thaiboxning och blir pressade av deras föräldrar att göradet.
Jag har inget emot att barn fightas och om de vill själva kommer de bli grymt duktiga när de blir äldre.
Dock har jag alltid varit emot att föräldrarna sätter press på sina barn. Ett barn ska inte bli in kastad av sina föräldrar i någon sport alls vare sig det är thaiboxning eller fotboll. Det ska alltid vara ett val man gör själv.
Så om ungen ser thaiboxning vid 5 eller 6 års ålder och vill börja med sporten låt dem och om de vill gå matcher vid den åldern låt dem. men föräldrarna sak aldrig pressa barnen det. Samt såg jag visa klipp i denna dokumentären då föräldrarna "coachar” sina barn i ringhörnan och säger till dem att de slås värdelöst och ska komma igång.
Så om man ser detta från en fighters perspektiv:
Man kommer in efter en rond och märker shit denna kilen är bättre än mig jag förlorar vad ska jag göra för att vinna?
Så hör man en som säger du slås värdelöst kom igen nu, gör bättre! Då blir man först mer psykiskt nedbruten och får mindre fighting lust än vad man har. En coach i det läget ska se vad som man kan använda mot motståndaren och vad man gör fel och säga hur man rättar till det. Ödsla inte tid på att säga att man är värdelös. Det gör min tränare Peter verkligen bra. han säger vad man ska testa hur man kommer från svåra situationer och kan vinna en match. Ibland säger han att man är för bra dock. Det bästa tycker jag personligen om man säger ärligt vem som leder och hur man kan göra så att man själv leder om man är i underläge.
Jag tycker även att föräldrarna och barnen fick lite fel perspektiv på sporten. Det var en unge som sa att han kan slå ned alla som bråkar med honom i skolan för att han är starkast och bäst på att slås och föräldrarna tycker att deras barn ska bli starka och inte vara rädda och inte bli mobbade så de ska kunna slå andra? Slås är aldrig bra. ju hårdare man kan slå någon i ringen desto mildare tycker jag man ska vara utanför.
Många som såg denna dokumentären tycker säkert att det såg brutalt ut att de slår på varandra. Det är något som jag absolut inte tycker.
För det första så hade dem skydd på sig. De skydden i sin tur de använde är gjorda för att ta smällar av killar som väger mer än det dubbla av vad de ungarna gjorde. Alltså när en unge på 6 år träffar med en spark på västen som de använde så känns det inte alls. Dels för de kan inte kan få den kraften att gå igenom samt att när man står i match så blir teknikerna oftast hafsigare och man får inte alls samma kraft i teknikerna.
De där barnen var inte så tekniska. barn när dem är så små brukar inte vara så otroligt tekniska i match men det kommer. De kommer bli riktigt bra senare och de skulle inte förvåna mig om de blir stor stjärnor när dem är 18 år.
Deras benskydd var även tjocka. den typen man använder för sparring här i Sverige. Vi går matcher med mycket tunnare benskydd än de hade på dokumentären. Samt fick de inte slå emot huvudet och inge armbågar.
Att inte få slå mot huvudet tycker jag tar bort ALLT med thaiboxning. det blir som med andra kampsporter har blivit i USA. Mera en lek där man snuddar sin motståndare.
Jag har gått mest matcher med skydd också och jag har kommit underfund med att jag är bättre på matcher utan skydd. Samt blir det en helt annan sport än när man går match med skydd.
En annan väldigt konstig sak var alla Englands federationer och organisationer där reglerna inte är dem samma. Som En tränare sa att dem går riktiga thaiboxnings regler fast utan slag och sparkar mot huvudet? Då är det ju inte riktiga Thaiboxnings regler.
med så många organisationer så blir det fler mästerskap och flera champions. Så flera titel hållare med olika bälten. Men de blir ju inte lika prestige fyllda bälten.
Det är bra med Sverige. Vi har bara Svenska Thaiboxnings Förbundet och allt går under det.
Matcher går enligt internationella IFMA (Internatonal Federation Muay Thai) om det är amatör eller WMC (World Muay Thai Council) om det är proffs.
Vilket är de två största federationerna över världen.
Medan jag ändå är inne på ämnet prestige fyllda bälten kan jag skriva lite om Bangla Stadium.
Det är en stadium i Phuket Thailand som många utlänningar åker till och fightas på.
Jag läste en blogg där någon hade skrivit: ”The famous Bangla Stadium.”
Den är känd inom turist kretsar och folk som nog inte kan så mycket om denna sporten.
De flesta som fightas där är västerländingar och många av de thailändska thaiboxarna där är egentligen inte alls thaiboxare utan folk som arbetar men får 2000 eller 3000 bath för att gå en match emot en västerländsk boxare. Det är väldigt mycket pengar för en thailändare så vist slås i en ring kanske få stryk men för mycket pengar.
Där kan man även bli champion på väldigt få matcher. Så för mig personligen skulle det kännas helt fel att gå en match på ett sådant ställe.
För de som inte såg Strickly Baby Fight Club och vill se den dokumentären är den här:
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Del 5:
Del 6:
Jag har inget emot att barn fightas och om de vill själva kommer de bli grymt duktiga när de blir äldre.
Dock har jag alltid varit emot att föräldrarna sätter press på sina barn. Ett barn ska inte bli in kastad av sina föräldrar i någon sport alls vare sig det är thaiboxning eller fotboll. Det ska alltid vara ett val man gör själv.
Så om ungen ser thaiboxning vid 5 eller 6 års ålder och vill börja med sporten låt dem och om de vill gå matcher vid den åldern låt dem. men föräldrarna sak aldrig pressa barnen det. Samt såg jag visa klipp i denna dokumentären då föräldrarna "coachar” sina barn i ringhörnan och säger till dem att de slås värdelöst och ska komma igång.
Så om man ser detta från en fighters perspektiv:
Man kommer in efter en rond och märker shit denna kilen är bättre än mig jag förlorar vad ska jag göra för att vinna?
Så hör man en som säger du slås värdelöst kom igen nu, gör bättre! Då blir man först mer psykiskt nedbruten och får mindre fighting lust än vad man har. En coach i det läget ska se vad som man kan använda mot motståndaren och vad man gör fel och säga hur man rättar till det. Ödsla inte tid på att säga att man är värdelös. Det gör min tränare Peter verkligen bra. han säger vad man ska testa hur man kommer från svåra situationer och kan vinna en match. Ibland säger han att man är för bra dock. Det bästa tycker jag personligen om man säger ärligt vem som leder och hur man kan göra så att man själv leder om man är i underläge.
Jag tycker även att föräldrarna och barnen fick lite fel perspektiv på sporten. Det var en unge som sa att han kan slå ned alla som bråkar med honom i skolan för att han är starkast och bäst på att slås och föräldrarna tycker att deras barn ska bli starka och inte vara rädda och inte bli mobbade så de ska kunna slå andra? Slås är aldrig bra. ju hårdare man kan slå någon i ringen desto mildare tycker jag man ska vara utanför.
Många som såg denna dokumentären tycker säkert att det såg brutalt ut att de slår på varandra. Det är något som jag absolut inte tycker.
För det första så hade dem skydd på sig. De skydden i sin tur de använde är gjorda för att ta smällar av killar som väger mer än det dubbla av vad de ungarna gjorde. Alltså när en unge på 6 år träffar med en spark på västen som de använde så känns det inte alls. Dels för de kan inte kan få den kraften att gå igenom samt att när man står i match så blir teknikerna oftast hafsigare och man får inte alls samma kraft i teknikerna.
De där barnen var inte så tekniska. barn när dem är så små brukar inte vara så otroligt tekniska i match men det kommer. De kommer bli riktigt bra senare och de skulle inte förvåna mig om de blir stor stjärnor när dem är 18 år.
Deras benskydd var även tjocka. den typen man använder för sparring här i Sverige. Vi går matcher med mycket tunnare benskydd än de hade på dokumentären. Samt fick de inte slå emot huvudet och inge armbågar.
Att inte få slå mot huvudet tycker jag tar bort ALLT med thaiboxning. det blir som med andra kampsporter har blivit i USA. Mera en lek där man snuddar sin motståndare.
Jag har gått mest matcher med skydd också och jag har kommit underfund med att jag är bättre på matcher utan skydd. Samt blir det en helt annan sport än när man går match med skydd.
En annan väldigt konstig sak var alla Englands federationer och organisationer där reglerna inte är dem samma. Som En tränare sa att dem går riktiga thaiboxnings regler fast utan slag och sparkar mot huvudet? Då är det ju inte riktiga Thaiboxnings regler.
med så många organisationer så blir det fler mästerskap och flera champions. Så flera titel hållare med olika bälten. Men de blir ju inte lika prestige fyllda bälten.
Det är bra med Sverige. Vi har bara Svenska Thaiboxnings Förbundet och allt går under det.
Matcher går enligt internationella IFMA (Internatonal Federation Muay Thai) om det är amatör eller WMC (World Muay Thai Council) om det är proffs.
Vilket är de två största federationerna över världen.
Medan jag ändå är inne på ämnet prestige fyllda bälten kan jag skriva lite om Bangla Stadium.
Det är en stadium i Phuket Thailand som många utlänningar åker till och fightas på.
Jag läste en blogg där någon hade skrivit: ”The famous Bangla Stadium.”
Den är känd inom turist kretsar och folk som nog inte kan så mycket om denna sporten.
De flesta som fightas där är västerländingar och många av de thailändska thaiboxarna där är egentligen inte alls thaiboxare utan folk som arbetar men får 2000 eller 3000 bath för att gå en match emot en västerländsk boxare. Det är väldigt mycket pengar för en thailändare så vist slås i en ring kanske få stryk men för mycket pengar.
Där kan man även bli champion på väldigt få matcher. Så för mig personligen skulle det kännas helt fel att gå en match på ett sådant ställe.
För de som inte såg Strickly Baby Fight Club och vill se den dokumentären är den här:
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Del 5:
Del 6:
Kommentarer
Trackback